bara en sak jag började tänka på..
man ska aldrig klaga på sitt liv, för rätt som det är så är det mycket värre än när man klagade.
det finns folk som har det värre också, men ändå sitter man och klagar på både det ena och det andra?
nu har jag lite att klaga på.
Oliver finns kanske inte längre kvar i livet nästa måndag
och folk i ettan på skolan har börjat snackat illa om mej tydligen.
detta är saker som det känns som att man kan vara ledsen och arg över, men när jag klagade över att skolan snart skulle börja tänkte jag minsann inte på att saker och ting genast skulle bli värre än så?
jag har klagat på att skolan skulle börja många gånger, jag har klagat över att Oliver har stampat i buren på nätterna då han blivit skrämd av något, jag har klagat över det där ljudet när han dricker ur vattenflaskan på nätterna när jag försöker sova, jag har klagat på vädret, jag har klagat på massa småsaker.
i skolan är det inte roligt nu, när jag vet att folk i ettan säger saker om mej.
att oliver stampar ibland på nätterna när han skräms av något eller att han dricker ur den högljudda vattenflaskan mitt i natten när man försöker sova är inget jag lär klaga på längre, jag kommer tvärtemot det sakna det om han måste avlivas på måndag.
och vädret kommer bara fortsätta bli värre för nu är det höst.
så jag menar.. vad tusan klagade jag på DÅ egentligen? nu är det ju 1000 gånger värre..
så innan ni klagar på saker, tänk på att det hade kunnat vara värre många gånger.
jag i rullsand. den där knölen bakom mej är en andflicka, hon ville så gärna vara med mej och min pojkvän när vi var där och fotade, och det fick hon så gärna!
Denna bild tog jag på henne, tycker faktiskt om den riktigt mycket!
det är så snyggt med siluettbilder (stavning?)
